Kalas och tårar
En av dagarna jag gruvat mig inför är till ände…det gick ganska bra. Jag fick stålsätta mig flera gånger, torka tårarna några gånger och fly ut ett par gånger…men jag skrattade många gånger också. Vi lånade nyckeln till lekterapin och var där nästan hela dagen. Då Freja och Tindra fyller fyra år på tisdag, skulle vi passa på att fira lite nu när Svärmor, SvärAnders..:)..Mirabelle och Oliver är här. Freja, Mirabelle och Karin gjorde tårta med godis och maränger, medan Oliver snickrade en present till Freja. Jag satt och tittade på beväpnad med servetter. Att fira bara en födelsedag känns överjävligt, även om Tindras presenter ligger och väntar på henne, så är det lite som Freja säger: Tindra fyller ju inte riktigt år hon, hon sover ju!
Ni som känner mig vet att jag oftast inte eldar upp mig över småsaker…men…nu går jag omkring och är förbannad för att andra får åka härifrån med sina opererade barn, som springer, blir av med slangar, cyklar och leker. Ingen fara, mitt gamla empatiska jag finns kvar, jag är glad för deras skull, men vill bara slippa se och höra dem. Vi har varit här i 2 månader och 10 dagar, Tindra har varit sövd i 2 månader, 8 dagar och 12 timmar…på den tiden har jag sagt hej och hej då till ganska många familjer. De checkar in, barnet blir opererat (oftast hjärtat) och någon vecka senare checkar de ut med orden: Lycka till! Ibland får jag ur mig ett: Tack, detsamma…men oftast tar det stopp vid: Tack..
Innan den här mardrömmen började, när Tindras navelbråck skulle opereras bort vid ett års ålder, och jag var helt förkrossad när
hon skulle sövas, sa jag till Roger: Vilken tur att det inte är nånting värre, som hjärtat eller nåt, hur orolig skulle man inte vara då? Idag önskar jag att det vore just hjärtat som behövde fixas. Just nu känns det som att vi har ett par veckor på oss med Tindra. Har det inte dykt upp en passande lever med lyckad operation inom den tidsperioden, så vet jag inte hur det kommer att sluta. Självklart försöker jag leva med hoppet och tron att hon ska få öppna sina väntande paket…och medan jag väntar, hoppas och tror, får jag väl gå omkring och vara lite förbannad då…Det är i alla fall skönt att nästan hela familjen är samlad, det är så himla mysigt att träffa ”storbarna” och de är så fina med Frejis..:) Jag älskar er, alla fem i familjen!!!
Kram & Gonatt
Funderade med dig om hur det nu blir med allt detta omkring lilla Tindra, OM det inte skulle ordnar sig så ska du se att med tiden så blir kanske allt lite lättare! MEN nu ska vi inte tänka så utan nu ska vi tänka positiva tankar och HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS istället!!!
StyrkeKramar i massor till er alla, men mest till dig, min vän!
Håller tummar o tår att det ska gå vägen för er lilla stjärna Tindra!
Så att nästa födelsedag blir spektakulär!
va fin Freja var i kronan! and what a wonderful new family you have. Tusen kramar till dig.
Ja stora stora kramar till er alla.
Det är väl som sagt bara ta till hoppas hoppas.
Åå vad jag tänker på er!! Massa kramar och styrka frå mig!
Vad säger man till någon som är i det helvete man själv ber för att ALDRIG någonsin hamna i? Allt känns så otroligt fjuttigt, jag har min son här hemma, välmående och glad.
Jag skäms över att jag är less ibland, jag skäms över alla gånger jag beklagat mig över skitsaker som egentligen inte spelar någon roll. Jag grät när jag såg presenterna som bara väntar på att bli öppnade.
Jag tänker på er varje förbannade dag, ber för lilla Tindra, att hon ska få sin lever som passar, att hon ska få öppna sina presenter.
Lilla fina Tindra, kämpa på! Du har en helt fantastisk familj som väntar på dig!
Hej!
Jag vill bara säga att jag tänker på er, att situationen ni är i måste vara en fruktansvärd bubbla, som om världen utanför inte fanns. det lilla i livet är så viktigt, morgondagen är en gåva, jag tänker på den lilla flickan som varit sövd så länge på er fina familj som jag bara läst om här, men som verkar alldeles underbar. du ska se att allt ordnar sig hur jävligt det än är nu. och det finns någon som vakar över er, hjälper er, även om det kanske inte känns så nu. det finns inga ord som kommer att hjälpa dig nu, inga mesiga kommentarer som att ”jag håller tummarna” för det alldeles för lite, det kan man göra om man hoppas på att man hinner till bussen, det här är betydligt mycket svårare och den där jävla väntan är fruktansvärd – den tär. men glöm inte att du aldrig är ensam, och det är inte tindra heller!
*kramar om*
Hoppas verkligen att hon kommer att bli bättre! Håller tummarna!
Tindra ska klara detta, det måste dyka upp en lever,det bara måste… *kramar*
Var på familjegudstjänst i vår kyrka idag…Mitt i gudstjänsten har de en lugn stund då man får gå fram och tända ljus för de man ber för…Tveklöst var det Tindra tre ljus tändes för idag….Många kramar från oss och grattis till två fina sessor på deras 4-årsdag. <3
Vilken mardröm ni är i Jenny. Jag ber och tänker på er. Förstår att det är en frustration att se alla andra resa, men snart måste rätt lever dyka upp och när den väl gör det så blir det er tur att få åka hem med hela familjen. Grattis till sessorna på deras 4 årsdag! kram Lina
Jag önskar er all lycka när den nya levern kommer. Du är beundradsvärd som orkar skriva,det blir uppmärksammat hur fel donationslagen är i Sverige. Jag har skrivit till många ledande personer för att få till en ändring det kommet att lyckas, Jag har en anhörig som snart väntat ett år på en ny lever
Kram till er hela familjen.