Fick en dikt från en vän…
Don’t Tell Me
Please don’t tell me you know how I feel,
Unless you have lost your child too,
Please don’t tell me my broken heart will heal,
Because that is just not true,
Please don’t tell me my son is in a better place,
Though it is true, I want him here with me,
Don’t tell me someday I’ll hear his voice, see his face,
Beyond today I cannot see,
Don’t tell me it is time to move on,
Because I cannot,
Don’t tell me to face the fact he is gone,
Because denial is something I can’t stop,
Don’t tell me to be thankful for the time I had,
Because I wanted more,
Don’t tell me when I am my old self you will be glad,
I’ll never be as I was before,
What you can tell me is you will be here for me,
That you will listen when I talk of my child,
You can share with me my precious memories,
You can even cry with me for a while,
And please don’t hesitate to say his name,
Because it is something I long to hear everyday,
Friend please realize that I can never be the same,
But if you stand by me, you may like the new person I become someday.
Judi Walker
Copyright 98
Den kvinnan som bor i dig är en vacker kvinna, även om hon växer åt ett annat håll nu-så kommer hon fortfarande vara lika vacker <3
All kärlek till dig, ni finns i våra tankar hela tiden!
Mina varmaste tankar till er! Dikten stämmer verkligen med hur man känner när man mister någon nära!
Åh Jenny..jag skriver och raderar och skriver igen, dom orden finns inte som duger nu. Låt mig veta om det finns något jag kan göra, jag är inte långt bort. Kram
kärlek och ljus
Tiden läker inte alla sår……..
Jag har följt Er kamp.Som mamma har Du varit otroligt stark, lilla Tindra har det bra bland alla änglar. Med din blogg har Du visat hur viktigt det är med donation,Tack för att du delat med dig av
din svåra kamp.
Väldigt vacker dikt <3 jag tänker på er och Tindra… Kram
Alla dagar av rädsla för att detta skulle ske.
Alla sekunder ni faktiskt hoppats och trott.
Alla timmar som varit lång lång väntan.
På att Tindra skulle få bli frisk.
Få livet tillbaka.
På att ni alla skulle få åka hem igen.
Ingen kan förstå den djupa smärta ni måste känna.
För ingen vill någonsin tänka den tanken.
Många varma kramar till Dej, till familjen, till lilla Freja.
Ulrika
Åh vilken fin, och sann, dikt.
Ingen kan ens föreställa sig hur sorgen efter att ha förlorat sitt barn känns…ingen kan förstå hur det känns…om inte de själva varit med om det, då först kan man förstå och föreställa sig det.
Sänder er ännu en varm kram…
Hua, jag har en vän som oxå mist sitt barn, och jag kan säga att jag försöker värkligen sätta mig in i känslan, bara tanken på att mina söner skulle gå bort före mig få mig att gråta! Jag hade hoppats så att denna op skulle lyckats.. Jag har varit in och läst så gott som varje dag, och igår tänkte jag att jag skulle gå in o läsa om hur operationen gått, då fick ja läsa detta istället, tårarna rann kraftigt ner från min kind =( Stor kram ifrån en läsare!
Menade alltså att jag försökt satt mig in i känslan, men det är omöjligt och veta hur det är och känns, men med emapti och känslor så kan man ANA.. Beklagar verkligen förlusten av eran krigarprinssesa, hon kämpade tappert enda in i det sista
<3 <3 <3<3 <3 <3 <3