Att gå vidare…
…och fortsätta leva, är det så lätt?
Nej, det är det inte, men nödvändigt!
Hade tänkt fortsätta skriva här, men jag kan inte…det här är Tindras historia som jag måste avsluta här. Den var tänkt att berättas för henne när hon skulle vara stor nog att förstå vad hon gått igenom, men nu ska jag istället spara den till Freja, så att hon, när hon är stor nog, får läsa om hur det var när hennes tvillingsyster var sjuk och blev en ängel.

Jag fortsätter skriva här istället!
Största kramen och ett stort tack till alla er som följt oss här!! Det har varit otroligt värdefullt för mig att läsa alla kommentarer och mail!
Hoppas vi ses i nya bloggen också!
Kram Jenny!








Har tänkt på dej och din familj så mycket, finner helt enkelt inga ord.. Tycker du gör rätt i att lämna denna bloggen orörd fr o m nu. Otroligt vacker gravsten. All styrka till dej! Kramar från en mamma till en annan mamma.
Vill bara säga tack till dig för att du orkat dela med dig av allt under den här svåra tiden! Har tänkt på dig och din familj mest varje dag och undrat hur ni mår. Kan inte sätta mig in i din situation och det finns egentligen inget man kan säga för att trösta. Men jag önskar dig och din familj all lycka som finns i världen och jag hoppas du finner ro. Ta han om din familj och jag kommer att följa dig på din blogg. Många kramar från och min lilla dotter Smilla.
Följt er här och tycker det känns så fint med ett avslut i denna bloggen.
Massa tankar till er och speciellt lilla Freja.
Det var ett fint avslut……
Kram!